Genom spegeln

Vision och gestaltning
Den går att skymta redan från fotbollsplanen. En tyst monolit som reser sig ovan trädtopparna. Dess slutna väggar sträcker sig stumma mot himlen, men det går ändå att höra hur den viskar. Kom närmre.

Över grusplanen, knaster under skorna. Upp på vägen som leder genom skogen, taktfasta steg mot den mjuka marken. Nu syns den mellan träden. Varmt rött mot grå bark och spirande grönt. Höga valv reser sig och öppnar portar i de ogenomträngliga väggarna. Valven böjer sig in mot mitten och ramar in en skog som känns bekant och främmande på samma gång. En spegelskog. 

Monoliten har ett yttre som är orubbat och stilla, men dess inre är ständigt skiftande, illusoriskt. Ta ett steg framåt, och se hur den vägg som nyss var solid viker undan och avslöjar en ny öppning. Ta två steg till och se hur den sluter sig igen. Gå genom spegeln för att upptäcka en annan värld. En spegelvärld.

I vårt förslag för Hemmesta Vattentorn har vi tagit fasta på skogen som skådeplats för det mystiska och det oväntade. Med vår gestaltning av vattentornet vill vi väcka nyfikenhet och lekfullhet hos den som närmar sig det. Genom ett förföriskt spegelspel och en lek med perspektiv skiftar bilden av vattentornet och dess omgivningar alltmedan man rör sig kring det. Vem vet, kanske leder en av portalerna faktiskt till en annan värld?

Vattentornets gestaltning tar avstamp i en hexagon med sex sidor med varsin valvformad öppning. Mellan öppningarna leder gångar med spegelväggar som vänder sig utåt mot skogen. Istället för att låta gångarna leda vinkelrätt igenom tornet, rakt ut i skogen på den andra sidan, leds de åt sidan till en annan öppning, på tvären. När man betraktar valvet utifrån så ser man därför inte rakt igenom till skogen på andra sidan, utan en spegelbild av en annan del av skogen, och av de välvda betongväggar som böjer sig inåt. Beroende på var man står och åt vilket håll man tittar så kommer vattentornets inre alltid att framstå på ett nytt sätt.

Vattentornets yttre gestaltas med rödpigmenterade betongväggar. De ger tornet en varm ton, som harmoniserar mjukt med den omgivande skogen. Såväl mot skirt knoppande träd och lummig grönska, mot flammande höstlöv och mjölkig dimma, som mot glittrande rimfrost och ett mjukt snötäcke. Betongen ger ett slätt och solitt skal som skapar en intressant kontrast mot de inre gångarnas speglar, samt gör fasaden lätt och kostnadseffektiv.

De inre gångarnas speglar utförs i polerat rostfritt stål som monteras i sjok på en gjuten betongvägg. Speglarna blir ett lekfullt inslag vars illusionsspel fängslar och väcker nyfikenhet hos besökare på platsen, samtidigt som de reflekterar årstidernas skiftningar i den omgivande skogen.

Den intilliggande vistelseytan gestaltas lågmält, med ambitionen att få den att smälta in och näst intill försvinna. Genom att låta skogen spela huvudrollen bevaras den vilda karaktär som definierar platsen. Låga, breda bänkar och stubbar i trä placeras ut i grupper som bjuder in till både lek och en stunds kontemplation. Träet kommer med tiden att gråna och harmonisera med hällmarken. Vid en av bänkgrupperna förbereds en rastplats med en hexagonalformad grillplats. Här kan besökare slå sig ned och vila benen efter klättringen upp på höjden.

Program och disposition
Fördelningen av tryckstegringsstationens och vattentornets funktioner sker i höjdled inne i vattentornsvolymen, där tryckstegringsstationen placeras i den nedre delen, och vattenreservoaren i den övre.

I markplan nås pumprummet direkt via en säkerhetssluss från angöringsplatsen på vändplatsen. Via hiss eller trappa når man sedan beredskapsrummet som är beläget ovanpå pumprummet. Beredskapsrummet är utrustat med arbetsplatser, pentry, duschrum och WC. Ett ljudisolerat bjälklag på 500 mm skiljer pumprummet från beredskapsrummet och bidrar till en god ljudnivå för arbetsplatsen. Vidare upp, på nästa nivå, finns ventilkammaren, samt inspektionsyta för reservoarens undersida. Reservoaren ligger på nivån ovanför ventilkammaren, och är uppdelad i två cirkulära volymer om 2000 kubikmeter vardera. Högst upp, ovanpå reservoarens tak ligger hygienzonen, inifrån vilken man kan nå reservoarvolymernas inre, genom manluckor. På denna nivå går det även att inspektera reservoarens tak, och en trappa leder ner till golvnivå på reservoarens utsida där dess ytterväggar går att inspektera. Det finns gott om plats att röra sig runt reservoaren. Mellan ytterskal och reservoarvägg är det som smalast 1030 mm och vid de punkter där trappan som sammanbinder reservoar och hygienzon inskränker på utrymmets minimimått är avståndet 900 mm. Som lägst är avståndet mellan inspektionsytans bjälklag och trappan 3150 mm.

Konstruktion och materialitet
Hemmesta vattentorn föreslås utföras med en gemensam volym för vattentorn och tryckstegringsstation. Det ger en effektiv lösning, där mindre naturmark tas i anspråk för både byggnad och angöring, då båda funktioner kan betjänas samtidigt. För att besökare ska kunna röra sig fritt kring byggnaden har vattentornets och tryckstegringsstationens funktioner inhysts innanför ett dubbelt skal. De yttre, tunnare väggarna, fungerar både som gestaltande skal och som områdesskydd, medan de inre väggarna omgärdar de skyddsvärda funktionerna med ett klimatskal. Tillsammans med pelare och balkar utgör de inre väggarna vattentornets bärande stomkonstruktion. De två skalen knyts ihop vid vattentornets entré via en sluss med säkerhetsklassade
ståldörrar. 

Vattentornets pelarstruktur är dimensionerad med väl tilltagna mått för att säkra tornets hållfasthet. Utöver detta har utrymme lämnats i förslaget för att konstruktionen ska kunna justeras i projekteringsfas utan att tornets gestaltning påverkas. Pelarstrukturen plats gjuts direkt på mark, på de naturliga höjder som finns på platsen idag. I anslutning till pelarna gjuts väggar i betong, som i samverkan med dessa förstyvar konstruktionen. Hela det yttre skalet följer markens naturliga höjdskiftningar. På insidan av skalet och pelarstrukturen byggs funktionsväggarna upp, tillsammans med ett centralt trapphus och hisschakt som löper genom hela vattentornet upp till hygienzonen. Eftersom vattentornets funktioner placeras ovanpå varandra, med ett gemensamt trapphus och hisschakt, behöver markarbete endast utföras i anslutning till pumprummets fotavtryck. Detta för att uppfylla programmets krav om att entrén till pumprummet ska vara belägen direkt i markplan. Övrig mark innanför vattentornets skal kan lämnas orörd.

Eftersom den inre, bärande konstruktionen inte blir synlig i den yttre gestaltningen kan alla dessa element – pelare, väggar och bjälklag – utföras i opigmenterad, rå betong, vilket ger en avsevärd kostnadsbesparing. Även ur miljösynpunkt är konstruktionen fördelaktig, då det går att skala ner materialanvändningen i de bärande elementen till endast det absolut nödvändiga.